Här slutar jag. Jag hade hoppats in i det sista att jag skulle få berätta en saga med ett lyckligt slut. Min lilla enkeli finns hos Gud nu och jag längtar till den dagen jag får träffa henne.
Att vara en mamma utan barn är det värsta som hänt mig, medan Natasha är det absolut bästa som hänt mig. Jag är ett tomt skal, samtidigt som jag har så mkt kärlek kvar att ge. Allt motsätter sig själv och inget verkar vettigt alls.
Allt omgivs av kaos- men också kärlek. Folk har varit jättegulliga och hjälpt oss jättemycket. Samtidigt vill jag vara ensam.
Just nu vill jag bara vara ensam. Jag bryr mig inte om pengar eller fina bilar. Det enda jag ville ha var en trygg och lycklig familj. Något som jag aldrig haft själv. Det fick jag, men det togs ifrån mig. Men Natasha finns alltid hos mig. Allt motsäger sig hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar